Ring ring.

Igår befann vi oss i ett lekrum på Barnklubben på Kulturmagasinet. Längst ner i en leklåda hittade S något hon aldrig har sett förut: spår av en svunnen tid. Hon fann en gammal telefonlur. En telefonlur utan knappar och touchscreen. Utan appar och podcasts. Till ytan såg det mest ut som en stor bit svart plast utan funktion. Men efter en kort demonstration satt hon med luren tryckt med örat. ”Hallå hallå hallå pappa hallå hallå”.

Detta får mig att tänka lite följande: en skulle kunna lura i henne exakt vad som helst. Jag hade kunnat säga att luren skulle användas exakt hur som helst. Exakt. Och hon ba: I believe you. På bäbiska dårå. Att jorden är platt och att det är jag som är Times person of the year 2013. I teorin alltså.

Mvh 4-ever ärlig mor.

Stockholm kapitel två: knivar och fläskläppar.

Vi har haft ettårskalas med den andra halvan av S släkt: stockholmssidan. På lastbilstårta kalasade vi! Med ett släp av godis. Älskar att se fragment från Josefs uppväxt. Att föreställa sig hur han förväntansfullt blåste ut ljuset på sin egen lastbilstårta. Och så älskar jag när min svärfar smyger åt mig bilder från Josefs mellanstadietid. Gärna skolfoton. Ja tack.

Och så har vi upptäckt att Trånkan C är värsta innestället för bloggosfärens coolaste kids. För det visade sig att Snäckan tillsammans med ohemul moder bodde typ granne (om en räknar med den norrländska måttstocken) med S farmor och farfar. Så vi stack dit, proppade munnen full med melon, stack till lekparken, åt sand, bytte mössor med varandra, bytte mammor med varandra (eh dom små i alla fall),

S tvångsmatade Snäckan med grus och Snäckan skaffade sig en fläskläpp. Bra första dejt måste jag säga.

Sedan stack jag och Josef till Alby. Utan S. Som hade barnvakt för tredje gången evörzzzz (gick bra!).

Det här var också en sak som gick bra.

Och det här: vi såg faktiskt The Knife! Jättebra och jättevarmt! Och jättehög bas som vibrerade i hårt halsen så att jag har haft hosta i två dagar. Eh.

Sedan fick Lilla Refven ta på sig säkerhetsbälte och så brummade vi hem till norr. The End.

Stockholm!

Hej! Vi är i Stockholm nu.

Obs alla tjyvar: Gör ej inbrott! Vår lägenhet står ej tom, utan är bevakad av asstark inneboende kattvakt.

För exakt ett år sedan!

För sisådär exakt ett år sedan började det hända apspännande grejer i min livmoder. Ungefär nu satt det en högröd och svettig tjocksmock på en pall bland ångorna i vår dusch och tryckte kokhett vatten mot badbollsmagen. Den trettonde maj kommer alltid vara en viktig dag i mitt liv. Det är svårt att glömma en sådan fest. Dagen kommer för alltid att  kallas De svettiga badbollarnas dag (fast nä för det var ju ett jättedåligt namnförslag så förhoppningsvis kommer en komma på ett bättre snart).  Därför tycker jag att vi jämför lite olika faktorer från trettonde maj i år och ifjol. Så vi får se hur högtiden har utvecklat sig.

Pizza!
2012: Min allra sista måltid innan jag blev en mamma var en pizza Bolognese från Kermit. Mycket god!
2013: Igår tog vi en klassisk postkalaspizza bland ballonger och trasigt inslagningspapper och tystnaden. Jag hade sett fram emot en exakt likadan pizza i år. En Bolognese från Kermit. Det vattnades i munnen. Så jag tog och beställde en. Traskade till Kermit. Betalade (ok det var visst Josef). Tog min pizzakartong. Gick hem. Öppnade kartongen och upptäckte att det var en jättekonstig Hawaii. Med bara några strimlor skinka. Och jättemycket ananas. Jaha.

Tv-underhållning!
2012: Eftersom jag hade värkar fick jag bestämma: Sex and the city 2!
2013: Världen: Kapitalismens återvändsgränd. Jag fick ej välja.

Smärta!
2012: Ja. Alltså. Fastän jag hade så ont att jag blev tvungen att hyperventilera och uppenbarligen satt i duschen hela kvällen och stängde av filmljudet pga måste ha tystnad sådär lagom regelbundet så att jag ej förstod något av (den otroligt djupa och komplicerade) handlingen av Sex & the city 2 – förstod jag inte att någon som helst förlossning var på g. En dag innan BF. Som vi räknat ner till i nio månader. Förrän en barnmorska stoppade sin hand i min vajayjay av lite andra orsaker och ba ”men du ska ju föda barn nu!”.
2013: Apsupervidrig mensvärk. Sådär så jag precis minns hur det kändes för ett år sedan. Lever mig in. Profylaxandas. Och blir alldeles tåris.

Ett ettårskalas!

Hej! Idag bjöd vi in till ett ettårskalas. Sådär i förskott.

Vi dukade upp med bullar och jordgubbssaft på det där stället där det en gång i tiden stod ett altare och benrester från Olav den helige. Idag: tårta med citron och kokos.

Ett enda litet ljus!

Och jag hade kalasklänning och gula naglar.

Vi fyllde vår lilla lägenhet med alla nära och kära vi kunde hitta.

Vår storbrutta hängde med morbröder och gammkusiner vid nintendot som jag sparade ihop min veckopeng till som sexåring. Alltså. För ett år sedan kunde hon typ inte ens fixera blicken.

Och så fick hon fantastiska presenter. Tackizzzzz säger S som skrattat så hon kiknat åt trälarver och kommer vara snyggast i stan i sina nya kläder och det mest belästa kiddot på föris om hon hinner ta sig igenom sina nya böcker.

Till exempel fick hon det här pärlplatteporträttet från sin gudmor. Alltså galet!

Tack för idag! Slut för idag! S har verkligen skrattat sig igenom hela dagen och det känns så himla himla bra att hon har så många fantastiska människor i sin närhet. Heja er! Pözz!

Ur mitt flickrum del två.

Igår kom min far förbi med ytterligare kartonger som jag lämnat efter mig. Hur mycket spår kan en göra liksom? På sisådär ett liv? Ja. Massor tydligen. Till exempel den här inbjudningen när jag och min syster tänkte ha disco. Med en massa häftig musik.

Jag gjorde också rätt mycket böcker. Den här hette Flicklandet och var väl mest en genomgång av de olika byggnaderna i detta snippregerande land. På framsidan en bild på utsidan av huset och på baksidan en bild på insidan. Till exempel den här godisbutiken.

Och här en restu. Kan tycka att dialogen ibland kan vara aningen fattig. Precis som dryckesdelen av menyn.

Men den får ändå tre stycken solar. Den var trots allt bättre än boken Kungliga Hundar som gick såhär: Det var en gång när en flicka som hade en hund. Det var en gång när en hund som var ensam hemma. Här hemma var det en hund som låg och vilade. Det var en gång när en hund som sjunger ute på gatan. Det var en gång en hund som gick. Det var en gång en mamma som hade ett barn. Slut.

Oavsett ritade jag rätt så snyggt. Bäst på daggan vill jag minnas.

Men börjar tvivla på det när jag hittade min ABC-bok. Eh.

Den här fina skylten fick jag av min moster en gång i tiden.

Och såhär tacksamt vände jag på den och gjorde en skylt till mitt rum. Och klubb. Fett nice med färdig hängkonstruktion.