40 veckor!

I 40 veckor låg Stampe i min mage. Så himla knäppt. Där ska det ju finnas mat och tarmar, inte världens bästa människa och hennes hus. Jag älskade att vara gravid. Kanske för att jag trodde att alla jag mötte på stan tänkte ”där går framtiden!” när jag spatserade stolt. Kanske för att vardagen var omgiven av ett stort rosa moln av glittrande förväntan som fick varenda födelsedag och högtid att blekna. Eller för att jag var söt när jag och magen stod på barnavdelningar och köpte pyjamasar i storlek 50, till skillnad från nu när vi bara står i vägen och skriker när vi panikhandlar för att tvättstugan är uppbokad resten av veckan. Kanske.

Vi köpte Volvo och inredde barnrum och piffade och pyntade och handlade. Kände sparkar och grät åt ett suddigt ultraljud. Hade ont i magen, ryggen, bäckenet och snippan. Samtidigt. Kunde inte knyta mina egna dojjor, var konstant rädd att förlora henne och var fruktansvärt gravidsenil. Hade havandeskapsförgiftning trehundrasjuttionio gånger. Blev arg för inget, grinade för allt. Och helt klart lyckligast i världen. Det här är det bästa som hänt oss!Varenda kärleksklyscha upphöjt i tusen!
4 kommentarer
  1. Anna B skriver: 18 oktober, 201202:01

    Men fy helvete vad vackert! Jag som redan nu (kanske fem år innan det blir dags för barnafödande) är livrädd vid blotta tanken på en förlossning fick precis hopp om att det kanske kan gå ändå.

  2. Caroline skriver: 18 oktober, 201202:59

    Oj så fantastiskt skrivtet! Och likt Anna B sade ovan så är jag också fullkomligt livrädd över både själva graviditeten och förlossningen. MEN jag älskar barn, och bara måste ha ett i alla fall!
    Jag har ingen smärttålighet och är mest rädd för att ligga som en spyende kalv i 9 månader (har nämligen en fobi mor att kräkas), och sedan känna den värsta smärtan på detta jordklot.
    Hur hade du det under graviditeten med illamående och kräkningar? Hade du andra problem, som mycket halsbränna och liknande? Eller var det mest bara fantastiskt? :)

    Kram påre!

  3. Emma skriver: 18 oktober, 201206:17

    Åh så fint skrivet!

  4. [...] blogg och det har tillkommit en färsking, en dam på 21 år som är mamma. Och jag läste det här inlägget och kom till en insikt. Har nämligen aldrig kunnat säga eller hittat något bra ord för det [...]

Skriv en kommentar