Ring ring.

Igår befann vi oss i ett lekrum på Barnklubben på Kulturmagasinet. Längst ner i en leklåda hittade S något hon aldrig har sett förut: spår av en svunnen tid. Hon fann en gammal telefonlur. En telefonlur utan knappar och touchscreen. Utan appar och podcasts. Till ytan såg det mest ut som en stor bit svart plast utan funktion. Men efter en kort demonstration satt hon med luren tryckt med örat. ”Hallå hallå hallå pappa hallå hallå”.

Detta får mig att tänka lite följande: en skulle kunna lura i henne exakt vad som helst. Jag hade kunnat säga att luren skulle användas exakt hur som helst. Exakt. Och hon ba: I believe you. På bäbiska dårå. Att jorden är platt och att det är jag som är Times person of the year 2013. I teorin alltså.

Mvh 4-ever ärlig mor.

telefon

6 kommentarer
  1. Gabriella skriver: 21 maj, 201306:39

    Har inte ens reflekterat över att kidsen idag knappt ser sådana telefonlurar med spiralsladd och allt!

  2. curiouscat skriver: 21 maj, 201306:39

    Jag förstår inte hur en mänsklig varelse kan vara så söt. Helt frikkin underbar tös!

  3. Carro skriver: 21 maj, 201306:50

    Åh, kan du inte klippa ihop en liten film där S är huvudpersonen? Hon är så sockersöt, och det hade varit fantastiskt roligt att få se henne leka, stappla omkring och prata nu när hon blivit stor tjej!

  4. julia skriver: 21 maj, 201309:13

    så söt och alldeles underbar liten unge!

  5. Allå allå pappa allå! | Iekw skriver: 23 maj, 201310:58

    [...] jag introducerade telefonluren på kultan har S fått dille. Hittills idag har hon tryckt följande saker mot örat i ett försök [...]

  6. Allå allå pappa allå! : Ida Ekw skriver: 11 september, 201307:06

    [...] jag introducerade telefonluren på kultan har S fått dille. Hittills idag har hon tryckt följande saker mot örat i ett försök [...]

Skriv en kommentar