Stockis!

Jävligt bra saker med Stockholmiz:

- När Josef sitter i sitt pojkrum. Med sin avkomma. Så sjukt. I rummet som han var en liten pojke och hade posters på motorcyklar och Linkin Park på väggarna och valde gymnasium och funderade på hur man egentligen hittade sin fru, där sitter han. Och sjunger en påhittad vaggvisa om en liten liten katt. Då blir man tåris.

- När man äntligen får träffa mammor ur världens bästa majmammagrupp. Vi har pratat med varandra dagligen om allt i hela världen i ett år. Alltifrån vajayjays till bebisbajs och tillbaka. Världens bästa, jag skojar ej!

- När man kvällshänger hos Henke & Ninni. Ninni är nog min bästa hypokondrikervän. Att få sitta och elda upp varandra och rabbla alla farliga sjukdomar man haft över en och annan kanelbulle i natten. Ahhhhh!

- När Josefs barndomskompis Fredriks flickvän jobbar som inköpare på barnavdelningen på Åhlens och lämnar fyratusen ton med skitsnygga kläder till S.  4-ever tacksam! Tack tack tack tack tack tack osv. Helt galet! Om min sjukgymnast visste att jag bar den där påsen skulle hon vifta med ajabajafingret serri.

KOMMENTERA

Topp 3 intressanta mobilbilder!

Från Josefs telefon.

1. Stampes bästa Mingla.nu-pose. Rätt lik sin moster?

 

2. Robotdansen.

3. :-/

KOMMENTERA

Estocolmo!

Hej vänner! Nu brummar vi ner till Stockis. Under tiden kan ni få lite tips på vad ni kan göra:

För er som vill lyssna: HÄR finns min och Stampes höstlista på blott 30 min. Josef har en teori om att man stannar i musiksmaken någon gång i livet. Till exempel när man blir en pappa. Eller mamma för den delen. Det är därför föräldrar lyssnar på Chicago. Mitt musikförråd har visserligen inte fått påfyllning på år och dar (vilket var rätt sämst när man skulle spela skivor på lördagskvällarna). Står och stampar och stampar (och kanske främst repeatar) och har kommit fram till att det här är världens bästa höstmusik. Obs! Min morfar lyssnar dock på Daft Punk.

För er som vill läsa: Stampes kompis Kians mamma har blivit sjuk. Vi håller tummarna så hårt att dom nästan ramlar av och hoppas sönder hjärtat att allt ska bli bra snart. Men jag vill vänta, jag vill ha en månad på mig att sluta amma. Både för Kians och min skull. ”Du är död om en månad” får jag till svar. HÄR kan man läsa vad hon skriver om skitsjukdomen cancer.

För er som har tänkt tjyva och plundra vårat hem medan vi är bortresta: Nej. Gör ej det. Hemmet kommer vara bemannat av en skitstark kattvakt. Ni skulle ångra er!

 

KOMMENTERA

Domingo!


Stampe är så himla less på att ligga ner och beskåda tak och leta mönster i furukvistar hela dagarna. Hon vill upp. Se världen. Utforska. Växa. Hon vill nämligen kunna sitta för att vara exakt. Ibland när balansen är extra bra kan det se ut såhär i flera minuter. Ibland ramlar hon åt alla håll samtidigt.


Ute är det fortfarande oktober, så vi har försökt att inte lämna trygga boet alls. I den mån det går. Gjort wok på allt-som-vi-hittade-i-frysen (särskilt harry kuvert i mängder – min godaste smak i hela världen) istället för att handla.


Ett stycke kvällsbusig Stampe fick testa en rosett som hon fick av Josefs klasskompis Karin en gång i tiden. Det var en riktig fest tyckte S. En riktig snyggdag.


Nu packar vi så många väskor samtidigt att man skulle kunna tro att vi är en familj med bläckfiskar. För imorgon byter vi ut den norrländska skogen mot den kungliga hufvudstaden i några dagar. Säger hej till farmödrar och farfäder och farbröder gånger två.

KOMMENTERA

Reflexmannen pt 2.

Ni som följt oss genom månader med bulle i ugnen känner också till Josefs hjärtefråga reflexer. Han är reflexmannen. Det gick till lite såhär första gången: En gång hörde jag Josef prassla ute i hallen. Han stod där jättelänge. Ensam. I tystnad. Allt som hördes var prassel prassel prassel. Jag fattade ingenting. Blev liksom tvungen att fråga vad han gjorde där ute i sin avskildhet. Prasslet slutar:
- Jag sätter reflexer på alla dina jackor.

Igår var kanske första gången hans ståndpunkt fick verkligt liv. Berörde mig hela vägen in i hjärtat. Precis utanför vårt hem hörs en vidrig smäll. Det låter nästan overkligt. Plåt som knycklas ihop. Robotar i ett tvåsekunderskrig. Optimus Prime får en bitchslap. Vi flyger till köksfönstret. Det är regnigt och mörkt och allmänt oktoberigt så man ser inte så mycket mer än att någon ligger livlös på marken. Det hade lika gärna kunnat vara en bortglömd vinterjacka eller en tappad bildel. Men det är en människa. Vi vet inte vem det är, om det är någon vi känner eller om hen fortfarande är vid liv. Josef rycker åt sig finaste varmaste soffpläden och springer ut. Någon larmar 112. Medan jag försöker samla ihop hela min familj över telefon får personen på marken filten över sig. Hen bara ligger. Ligger med ansiktet neråt och viskar något som Josef inte hör. Filmiskt dyker det även upp en kvinna som ropar ”Jag heter Lena och jag är läkare!” och snart är hela gatan upplyst av tusen trygga blåblink. Vi vet inte vad som hände exakt, vi vet inte hur det gick senare, vad som hade kunnat förhindra men vi vet att bilen inte såg personen i fråga. Alls.

Nu senast kom Josef hemsläpande på en ny produkt. Ett barnvagnsöverdrag helt i lysgult med reflexstripes. Från Classe O. Min älskade älskade lilla reflexman, jag ska aldrig håna dig igen. Här får du all upprättelse i världen! ♥

KOMMENTERA

Guten morgen!

Topp 5 världens heligaste tidpunkter:
1. Stampes första födelsedag
2. Stampes första skolavslutning
3. Vår bröllopsdag
4. Julafton
5. Söndagsfrukost

KOMMENTERA

Jullover!

Ja. Ok. Jag veeeeet. Det är bara oktober blablabla, men jag har redan nallat på pepparkakorna och sett första snön falla. Kan. inte. låta. bli.

MVH en julofil

Village/Åhlens/Ikea/Iittala/H&M

KOMMENTERA

Poesi!

Tack för det fantastiska välkomnandet och de fina orden om min förmåga att uttrycka mig i skrift. Tänkte att ni kanske ville ta del av ett av mina tidigaste alster. En dikt skriven i julnatten av en lågstadietjej (jag, reds anm) som fått en skrivbok i julstrumpan. En liten flicka som blivit frälst av luciafirande och tänkte att baske mig nästa år är det mina adventsdikter som klasskamraterna ska läsa.

Såhär gick en som skulle framföras i slutskedet:

Förtydligande:
Jag känner mig ensam
Jag känner mig kall
Fast alla tittar på mig
Och Solen skiner
De andra svetas bara
Som en tomte skara
När solen går i molnen blir det kallt

Ida, 7 år.

KOMMENTERA

Lördag!

Medan jag och Josef åt en sedvanlig lördagsfrukost i påläggsparadiset dukade vi upp följande till S. Så att hon också kunde få känna sig delaktig vid köksbordet fastän hon ännu är lite för ung för ostmackor och groddar.

 

Och något vidare bordsskick hade hon då inte. På 1 sekund roffade hon åt sig alla hon kunde förmå sig i panik. Min Min MIIIIIIN! Kakmonstergenerna har hon fått från mig.

 

Sedan skrev jag en packlista. Vi ska nämligen hälsa på farmor och farfar i hufvudstaden på måndag. I presentationen nämnde jag att jag är jävulskt ospontan. Och det är exakt det här det innebär i praktiken: förteckning över varje steg i vårt liv, noggrant planerat och listat. Vad som kanske är mest intressant i detta är hur mycket saker en sån där liten människa behöver ha med sig. I jämförelse med en stor person som har stora saker och stora behov. Alltså jag.

 

Efter det gick vi på stan! Det har kommit in julsaker på Åhlens! Hurra! Eufori3000! I år skapades inte bara det första diskberget i vårt samboskaps historia, utan det är även första gången som vi ska ha en julgran. Inga undanflykter. Ingen foglossning som hindrar julkuleinköp eller platsbristande studentbostäder. Blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på att det är de julgransprydnader som vi köper nu som vi kommer att ha resten av våra liv. Trä på en barrig gren med skakiga händer när vi är 80 bast och har hundratre barnbarn. De som S kommer sakna när hon har flyttat hemifrån och får börja om på ny kula med sin egen familj.

 

Nu sockerkickar jag O’boy inför en dag i storstädningens tecken. Samt läser världens bästa DN Lördag. Är nämligen något utav en bondoholic. Har sett alla filmerna trehundra gånger, gick alltid på biopremiären med min morfar när jag var barn och nu har jag och Josef börjat om. Vi har precis klarat av Roger Moore. James Bond är nog mitt bästa frågesportsämne. Möjligtvis näst bästa.

1. Landskapsdjur.
2. James Bond.
3. Sport i allmänhet.
4. Landskapsblommor.
5. Historiens vingslag.

 

KOMMENTERA

Idag!

Idag har Josef varit försvunnen. På skolan. Flitigt arbetandes. Så jag har hängt med dessa två plus barnets gudmor Frida.

 

Vi har läst sköldpaddssagan och jag bara undrar en sak: vad är det sköldpaddorna gör för något på sidan innan bäbisköldis kravlar ur sitt ägg och anländer till jorden? Färdknäppas det?

 

Jag såg ut såhär. Japp. Det är en rumpa. Min jeansbeklädda sådana. Tänkte nämligen ägna några sekunder åt kollektivt sörjande av mina brallor som snart snart snart går ur tiden. Köpta för tusen år sedan, det för cirka en femhunka och sedan dess min trognaste följeslagare. Djupt saknade när tjockismagen var i vägen. Motivationen när den senare var borta och man skulle leva ett ”nyttigt liv” (ha ha ha). RIP!

När Stampe sedan bestämt sig för att sova lite nap och kände att det inte absolut var nödvändigt att hänga i min famn tänkte jag att det var dags att göra viktigheter på datapatan. Fick uppleva känslan att ha armar i cirka 2 sek innan en ny person ockuperade dem. Jaha. Kul jul.

 

Sedan när mannen äntligen kom hem fredagsmyste vi med tiramisu-mousse med savoiardkex.

 

Nä det gjorde vi inte. Vi hade nämligen fått en oväntad utgift på 3000 kronor hos bilmekanikern. Därför hade vi:
1. Förbrukat hela mascarponekassan på serviceavgift.
2. Inget i hela världen att fira!

Adjö!

KOMMENTERA